Minnu

                        

Hej på Er alla där ute! om det finns någon som fortfarande "läser" vår blogg.

Nu är vi här igen, vi är tillbaka och kommer att rapportera om vårat liv med Minnu och självklart om prinsessan själv. Jag kommer nog inte uppdatera bloggen dagligen, för jag vill att den skall förbli vår blogg, inte min personliga.

När jag läser överskrifterna här till höger så får det fram en del minner. Minner som min hjärna försöker lura mig har hänt för jätte länge sen. "24 timmar på Astrid Lindgren", "Förändring fryder..inte alltid", "Vi börjar lära känna henne" känns som flera år sedan jag skrev och vi var i den vardagen, men realiteten är den att Minnu har faktiskt blivit 4 månader gammal. Det är inga problem på mina visuella perceptioner, men man blir lite paranoid när tiden bara flyger iväg, det känns som att man inte hinner med något, men som sagt Minnu är 4 månader gammal, och vi har "bara" haft henne i 3 månader här hemma. Nej konstigt är det iaf, när man t.ex skall handla blöjor  till lill fisen. Man står där i kassan och känner sig så stolt en man kan känna sig när han handlar blöjor.  Stolt över att vara pappa, samtidig som man känner sig stolt över att verkligen har hittat till blöjhyllorna och faktiskt valt den rätte storleken.... Tror han ja. När han kommer hem så upptäcker hans bättre halv del att han köpt 2-4 kg när det skulle ha varit 4-9 kg. Då är det bara att gå ner på affären och göra "blöjbytet" så smärtfritt som möjligt. Tror nästan detta "blöjbytet" är värre än den riktiga :o)

Inte det att nått av detta har hänt mig (jag upptäckte det innan jag kom till kassan :o), men man får akta sig, för dom här små rackarna växer faktiskt fort även fast det inte känns så. Simone tror jag har en annan uppfattning än mig, och har lite ångest över att Minnu har gått från att vara baby till att vara ett barn. Men men det är bara att hänga på denna underbara karusell, och försöka ha så kul som möjligt.

Vi är väldigt stolta över våran lilla flicka men hon blir busigare och busigare för varje dag faktiskt. Det syns på hennes ögon också att när hon blir rastlös då är det bara bus som gäller. Sen är hon envis som en åsna. Men det visste vi sen förut (och glad är vi för det)

På dagarna brukar tandemparet Simone / Minnu gå långa promenader och ofta hamnar de nere på stan där det blir någon bulle och lite fik. Varje onsdag går vi på babysim. Det är faktiskt skit roligt, synd bara att det är 30 min åt gången. Nu senast lärde vi oss att ta långa dyk. Efter några gånger kom Minnu på grejen med att hålla för andan när hon är under vattnet. Men några kallsupar blev det. Roligast av allt är hennes "överrasknings" min när hon dyker upp från vattnet. Obeskrivligt.

Några kompisar har vi skaffat oss där också. Inez och Nellie som är jätte söta och som har snälla föräldrar. Simone umgås en del med Inez mamma, och jag tror hon tycker att det är skönt. Annars kan det bli lätt ensamt här i Gävle.

Annars har Minnu börja vända på sig. Det har hon gjort i flera veckor vilket var överraskande tidigt. Släpper vi henne ur syne i en halv sekund, så har hon redan rullat runt och börjat slingrats som en orm. Ett tag var det omöjligt att klä på henne, för hon skulle rulla och that's it.

På nätterna är lilla Minnu lite bångstyrig, men det kan bero på att vi har börjat ge henne smakisar. Vissa saker är jätte gott medans vissa smakar blää. Gröt är en riktig favorit! Banan är ännu bättre men det skall vi inte börja med innan hon har lärt sig äta ordentlig portion med gröt. Sen är det roligt att se henne reaktioner och hennes tunga när hon får smaka något nytt. Hon fick slicka lite på en päronglass. Hehehe det tyckte hon var skit gott.

Och apropå att inte sova ordentligt på nätterna. För 3 dagar sedan tog hon nappen igen, så nu får hon ha den som tröst när hon sover. Får se hur länge det håller sig denna gång.

Sitta kan lilla "Minci" nästan också göra men det är inte så roligt för hon vill helst krypa men hennes armar bär henne inte. Men det är inte länge till hon börjar krypa helt. På BVC sa de att hon kommer nog gå till sommaren.

Ja, som ni läst så har Minnu utvecklats väldigt mycket på senaste tiden, och roligt skall det bli att följa med i fortsättningen. Hon är skit rolig och väldig underhållande. Och jag tycker inte att jag låter klyschigt när jag säger att ingen dag är sig lik.

Här är lite nya bilder (flera kommer) och vi lovar att vi skriver snart igen.

Puss på er alla!

Förra helgen var vi ner till Stockholm. Meningen var att vi skulle gå lite på Skansen, på julmarknaden där. Visst, sure.. det verkade som att halva Sverige tänkte lika som oss. Totalt omöjligt att hitta parkering, så vi gav upp. Istället var vi på en liten visit och hälsade på de på BIVA (Barn intensiven vid Astrid Lindgren Sjukhus). Minnu använde sin starka röst och visade alla på BIVA att hon nu har riktig starka lungor. Hon skrek när vi klev in på avdelningen, tills vi var ute från sjukhuset. I alla fall så var Lina, Björn, Shirley & Co imponerade över hur stor Minnu hade blivit och att hon var väldigt med. En hel frisk tjej. Det kanske blir lite konstigt för de när de får se ett friskt barn på avdelningen, vad vet jag. Imponerade var de iaf.

Senare hade vi bestämt träff med våran "syster" Shirley. Hon tog oss med till Sirap på Norrtull. Ett himmelrike för alla pannkaks älskare. Det är egentligen ett brunch ställe som har amerikanska pannkakor som sin specialitet. Vi skall definitivt tillbaks :o)

Vi hade det jätte mysigt och trevligt med Shirley. Det var skönt att träffa henne privat och bara umgås som vanliga människor och inte som sjuksyster och anhöriga. Fast det var jo i den rollen vi "fall pladask" i Shirley.

Minnu fick en nalle från Barbara Bukowski serien samt en väldig häftig ängel (som ingår i en samlar serie) av Shirley. Ängeln som vi valt att kalla för Shirley, har vi hängt i julgranen. Minnu brukar titta på den och smila.

Annars har vi både varit på kontroll hos Hans (läkaren) och sjukgymnast. Båda var väldig nöjda med Minnu, hennes vikt, rörlighet och otrolig kontroll på sin nacke / huvud. Vi känner oss trygga, och är otrolig stolta över våran lilla fis, som har visat så stark kämparvilja och uthållighet. Hon är 57 cm lång och väger nästan 4,5 kg.

P.s. Detta inlägg skrev jag med vänster handen, eftersom min höger har domnat bort. Jag nattade Minnu i går kväll och hon låg så konstigt med huvudet på min axel så jag också fick ha hela armen helt konstigt. Dessutom så börjar hon bli så pass tung (extra tung när hon somnar, för då är hon som mest avslappnad). Så jag har önskat mig träningskort i julklapp iaf :o). D.s.

God Jul