Minnu

Checklista

√  Morfinet borta
√  Amning fungerar
√  Smilar för första gången
√  Åker barnvagn för första gången
√  Sover med mamma och pappa
√  Catapresan borta

Ja, som ni ser så har vi undangjort en hel del saker på vår checklista. Lördagen den 17.e november (på min födelsedag, vill samtidig passa på å tacka för gratulationerna) fick jag den störste och bäste överraskningen någonsin. De hade tagit bort nålen från Minnu's vänsterhand, vilket betydde att morfinet var borta. Fy fan va skönt det kändes. På slutet var det inga stora doser, men nu kände hon av det mera, eftersom Minnu var mera vaken. Och som ni kanske vet så har morfinet ett hämmade effekt på tarmfunktionen, vilket igen gjorde att hon ofta fick magkramp på slutet. Men skönt var det iaf. för snart skulle vi få åka hem och mysa i vår nyinköpta säng. Mmmmm.

Magkramper fick hon också av amningen (i början innan hon fick grepp om hur Mr. Tutte fungerar, så svalde hon mycket luft). Hon hade fortfarande sonden kvar i näsan, men det var mest för påfyllning. Vi vägde henne före och efter amningen och det som Minnu inte fick genom bröstet kompletterade vi genom sonden. Men nu är Mr. Tutte hennes bästa vän och de umgås titt som tätt. Ungefär var 3.e timme. De verkar vara lyckliga tillsammans.

Vet inte om det var Mr. Tutte´s förtjänst eller mina och Simones töntiga grimmaser som gjorde att Minnu smilade för första gången, men det gjorde hon också på min födelsedag. Pappa var lycklig och lättad, för äntligen började hon agera som en "normal" bebis. Amma, skrika, smila, bajsa och bara vara helt otrolig söt.

Senare på kvällen var jag hemma och packade barnvagnen, fårskinnet och Minnu´s ytterkläder. (det tog mig ungefär 45 min att sätta ihop vagnen). Vi skulle få gå på en liten promenad. Jag och Simone var helt i hundra. Skit! tänk att vi ska ut och gå en promenad, skjuta på ett barnvagn MED Minnu inuti. Obegripligt. Det var en skön känsla som pirrade i magen. Vi var lite nöjiga i början och kollade om hon andades varje 5e min, men det hör väl till den resan vi har varit igenom. Det kommer säkert att släppa efter ett tag (hoppas jag). Det roliga är att hon tycker om att åka vagn, men inte förs vi har burit henne lite så att hon har koll på läget och det som händer runt omkring. Först sen är det ok att lägga henne ner. Hon somnar på 0,2 s.

Från och med nu sover hon i samma rum som oss. Rum nr. 8 på avd. 107 A. Hon är mycket lugnare och verkar mera nöjdare av att vara där med oss. Hon kräks inte lika ofta samt att hon inte vaknar av massa oljud.

Efter Morfinet fortsatte de med Catapresanen. Men de trappade ner det lugnt och lagomt (en dos per dag), så nu är tjejen Catapresan fri också. Ni anar inte hur det känns. Hur det känns att ens dotter slipper en massa mediciner och att hon börjar fungera mera normalt. Hon är väldig nyfiken och vill vara med. Hon snappar upp ljud ganska bra och har jätte bra ögonkontakt med dem som pratar med henne. Hon är helt fantastisk. Snart får vi åka hem.