Minnu

Förra helgen var vi ner till Stockholm. Meningen var att vi skulle gå lite på Skansen, på julmarknaden där. Visst, sure.. det verkade som att halva Sverige tänkte lika som oss. Totalt omöjligt att hitta parkering, så vi gav upp. Istället var vi på en liten visit och hälsade på de på BIVA (Barn intensiven vid Astrid Lindgren Sjukhus). Minnu använde sin starka röst och visade alla på BIVA att hon nu har riktig starka lungor. Hon skrek när vi klev in på avdelningen, tills vi var ute från sjukhuset. I alla fall så var Lina, Björn, Shirley & Co imponerade över hur stor Minnu hade blivit och att hon var väldigt med. En hel frisk tjej. Det kanske blir lite konstigt för de när de får se ett friskt barn på avdelningen, vad vet jag. Imponerade var de iaf.

Senare hade vi bestämt träff med våran "syster" Shirley. Hon tog oss med till Sirap på Norrtull. Ett himmelrike för alla pannkaks älskare. Det är egentligen ett brunch ställe som har amerikanska pannkakor som sin specialitet. Vi skall definitivt tillbaks :o)

Vi hade det jätte mysigt och trevligt med Shirley. Det var skönt att träffa henne privat och bara umgås som vanliga människor och inte som sjuksyster och anhöriga. Fast det var jo i den rollen vi "fall pladask" i Shirley.

Minnu fick en nalle från Barbara Bukowski serien samt en väldig häftig ängel (som ingår i en samlar serie) av Shirley. Ängeln som vi valt att kalla för Shirley, har vi hängt i julgranen. Minnu brukar titta på den och smila.

Annars har vi både varit på kontroll hos Hans (läkaren) och sjukgymnast. Båda var väldig nöjda med Minnu, hennes vikt, rörlighet och otrolig kontroll på sin nacke / huvud. Vi känner oss trygga, och är otrolig stolta över våran lilla fis, som har visat så stark kämparvilja och uthållighet. Hon är 57 cm lång och väger nästan 4,5 kg.

P.s. Detta inlägg skrev jag med vänster handen, eftersom min höger har domnat bort. Jag nattade Minnu i går kväll och hon låg så konstigt med huvudet på min axel så jag också fick ha hela armen helt konstigt. Dessutom så börjar hon bli så pass tung (extra tung när hon somnar, för då är hon som mest avslappnad). Så jag har önskat mig träningskort i julklapp iaf :o). D.s.

God Jul

Idag är det Lucia. Minnu vaknade länge innan mig och Simone. Hon var tussig. Klockan var runt 6. En timme tidigare hade hon fått mat, så hon var inte hungrig. Jag hörde henne. Jag hörde hur hon "lekte" med sina händer. Jag hörde det gulliga smaskandet. Det hördes ut som att hon åt världens godaste frukost.

Jag tittade på henne. Det var mörkt i sovrummet (plus att jag var nyvaken, och då har man inte världens bästa syn) så jag fick böja huvudet riktigt nära henne för att se om hon verkligen var vaken. Haha, där ligger hon, mitt i mellan mig och Simone, i sin vita pyjamas med svarta dödskallar på, smaskande på sin hand och tittandes på mig med sina baota ögon. Hon tittade på mig typ som, "tjäna farsan, hur e läget?.. jag bara ligger här och tussar på min hand, om det är ok?". Jag smälte och somnade om, det gjorde hon också efter ett tag.

Förra gången skrev jag att Minnu hade kapitulerat vad det gäller nappen. Icke sa Nicke! Hon tog nappen i 1 dag (hon gjorde det säkert för att var lite schyst mot mig och Simone för at vi har varit så ihärdiga). Efter det är nappen ute i kylan och handen är hennes näst bäste kompis, efter Mr. Tutte så klart. Hon kommer nog att bli en tuss fia.  

Eftersom det var Lucia idag, så passade vi på att även Minnu fick uppleva sin första Lucia på riktigt. Hon var så himla söt med glitter runt pannan och Lucia band runt magen. Skulle inte förvåna mig om hon blev Årets Lucia en dag.

Jag ska natta henne nu, men vi hörs.

Minnu har "kapitulerat" och aksepterat Nappen som sin tröstekompis! Det hände igår när vi var på middag hos Ulrika och Peter. Hon sög så hårt på nappen att hon fick sugmärken runt munnen. Hehe. Nu när nappen finns så har det automatisk blivit mindre skrik också. Men vi har bestämt att hon bara skall få ha nappen när hon är ledsen, inte när hon skriker och är förbannad. Ja så nu är också det fixat.

Johan och Meryam är här och skall käka med oss. Johan står i köket och lagar mat så jag skall gå å hjälpa honom så vi hörs.

För att använda facebooks mest använda fras säger jag: " Tja! Det va länge sen".

Det måste vara snart 3 veckor sedan jag skrev någonting. Lite trist tycker kanske ni, men jag tycker att det har varit skönt. Nått måste vi få ha för oss själva, och vi har myst, pyst och myst ännu mera. Sanningen är att vi har varit hemma ganska länge nu (tror att det är 3.e veckan nu). Sanningen är att när vi blev utskrivna så kom vi överens att inte säga till någon. Eller vi sa det till självklart till moster Sabbe, Simones pappa som förövrigt bor i Skåne (ganska långt bort) och mina föräldrar som bor i Norge (väldigt långt bort), så vi visste att de inte skulle komma med det samma. För första gången i livet var vi själviska, och jag kan inte säga att det alls var dumt :o)

Men det skall heller inte gå så långt som 3 veckor till nästa gång jag skriver något, för då är risken stor att bloggen dör, och det vill jag jo inte. Hädanefter kommer jag att följa rådet till bloggkungen Magnus Uggla och uppdatera bloggen dagligen (helst 5-6 ggr skriver han, men så extrem kommer inte jag vara).

Jag kanske skall skriva några rader om Minnu också, för det är väl det ni vill ;o)

Minnu, Minnu, Minnu.. hon är så söt att jag vill ta en kniv och en gaffel, skära en bit av henne och äta upp det. Favorit stället måste vara skötbordet. Hon kan ligga där i flera dagar känns det som. Hon skrattar oh pratar tillbaks när en pratar med henne. Hon koncentrera sig verkligen på att "säga" nått . Så otrolig gullig när hon väl får ut ett ljud. Armar och ben är som en bläckfisks.. det är så skönt att se så mycket rörelse, och ibland kan det bli ett pers att sätta på henne blöjan.. hehe... Hon kan vara lite stel också ibland. Så robotdansen känner vi oss hemma med. Minnu kommer att bli så poppis på dansgolvet.

Skämt åt sido, vi ska få tid hos sjukgymnast någon gång snart, så det kommer fixa sig. Det är ingen stor grej, det är bara att medicinerna har gjort henne lite stel, samt att hon oftast vänder huvudet åt en sida, åt höger. Men vi jobbar på saken och tar hjälp av babygymmet så att detta skall jämna ut sig.

Nappen är hon fortfarande ovän med. Ordtrycket Plastic fantastic fungerar inte på Minnu. Simone är mera "frustrerad" över detta än vad jag är, men jag förstår henne också. Att amma ser hur mysigt ut som hälst, men att ha tutten ute det mesta av dagen ser obekvämt ut. Vi är ihärdiga och ger inte upp med det första men jag har nog insett att inte alla barn tar nappen. Och då får vi trösta henne på annat sätt. Att vara bakåtlutat på axeln är ett sätt. Hälst ska man vara i rörelse mestadels av tiden för då får hon koll på allt som händer runt omkring henne.

Att bada tycker hon jätte mycket om. Hon sitter i en badstol, så att hon kan fritt röra på armar och ben. Hon ser riktig bekväm ut i den och skriker faktisk när vi tar upp henne från badkaret.

Hon sover i gammal farfars 180 år gammal vagga. Den är utrustad med både andningslarm och barnvakt så att vi kan vara någorlunda "lugna". I början var vi där och kollade så att hon andades, men nu har vi mer eller mindre vant oss. Oftast vi första uppvakningen (hon vaknar 2 gånger per natt och är hungrig) brukar vi flytta henne till våran säng. Där får hon ligger mellan oss och äter ca i 20 min innan hon somnar om. Hon brukar vakna var 4e timme och ibland kan hon och Simone sova till 11, så vi är faktiskt utvilade när vi kliver upp. Jag kan säga att det inte var så här jag föreställde mig att nätterna skulle vara.

P.s när det är lägg dags så brukar vi sjunga för henne. Jag brukar sjunga "imorse träffade jag en krokodil" och Simone brukar sjunga "imse vimse spindel" . Iaf, när jag skall natta henne så sjunger jag

"Imorse träffade jag en krokodil,

han var så stor och fett, och blåste i trumpet

svansen var för lång och bilen var för trång

så den får ligga på ett flak där bak"

Det tar allt från 10 - 40 min att natta lillpruttan och att sjunga tar det ca 7 sek. Så om vi räknar en vanlig natt (ca 20 min nattning) så blir det 171 ggr jag får sjunga om krodilen och dess svans. Haha, jag skrattade när jag räknade ut det här, men jag skulle inte vilja välja bort de stunderna jag får vara själv med henne mot nogånting i världen. D.s

Vi passar på och önskar lilla söta Ella välkommen till världen.