Minnu

Hej igen mina kära vänner.

Det är inget som är fel, utan jag tog bara en paus från bloggningen. Som jag kanske har nämnd tidigare, när vi är hemma så gör vi det mest nödvändiga (äter, duschar, byter kläder, betalar räkningar, tvättar etc.) och då har jag inte orkat sitta framför datorn en längre stund och bloggat helt enkelt. Har fixat lite med detta kring försäkringskassan, våran försäkring etc. samt att vi har varit ute och kollat efter en tvättmaskin, och då förstår ni att det inte har funnits tid för bloggen. Tyckte att det var dags med en paus.

Minnu har blivit som alla andra bebisar. Hon äter, sover, bajsar och skriker när hon vill något (oftast när hon är hungrig eller när hon har magknip). Hon har alltså börjat ge ifrån sig mer och mer ljud. Det är konstigt men vi har börjat känna igen hennes skrik, t ex om hon har magknip (då är hon otröstlig och skriker extremt högt med krokodil tårar... sen får hon bajsat och då har hon världens nöjdaste min igen, ja tills hon märker att det är nått skumt i blöjan, då skriker lika igen), eller om hon vill ha mat, då skriker hon lite "tystare" och försöker få kontroll på sina små fingrar som hon vill ha i munnen (börjar tussa på dem). Och sen så har hon denna "det är synd om mig, sur läpp skrikande". Den tycker jag är sötast och jag kan fortfarande inte hålla igen skrattet när hon börjar skrika så.

Hon har även börjat suga på tutten... sakta men säkert (i kväll åt hon oavbrutet i 20 min = rekord). De har det så mysigt, hon och mamman. Vi börjar lära känna henne mer och mer. Det är skit kul. Vi börjar märka vad hon tycker om eller inte. Eller hon är (än så länge) en väldig nöjd kund måste jag säga (är nästan inget speciellt hon inte tycker om, förutom att sova på rygg). Hon tycker om att ligga på skötbordet och lyssna på rinnande vatten (påminner henne kanske på fostervattnet). Annars vill hon ha vrålkoll på allt som händer och på alla som pratar med henne. Hon är som nöjdast när hon sitter i ens knä med blicken utöver hela rummet. Skit nyfiken... hm, undrar vem hon har fått det ifrån?

Ja, mera är det faktiskt inte att berätta. För Er (som inte har sett lilla prutt-ungen i verkligheten och fått bekräftat hur söt hon egentligen är) så låter detta kanske lite tråkigt. Men för oss är ingen dag lik den andra. Och det sköna är att det kommer den inte att bli heller. Minnu är världens bästa underhållning, och vi har parkett platser ;o)

Annars vill jag igen påpeka den dåliga inställningen från några sköterskor på nyföddas avd här i Gävle. Vet att jag skrev att jag skulle skita i det, men frustrationen gnager i mig, för vissa är så känslosam kalla och oengagerade att jag blir förbannad. Hos dessa människor (bara några få, men tillräcklig många så man blir förbannad) har den glädjen för sitt yrke att vara barnsköterska och jobba med barn försvunnit helt och hållet. Jag är säker på att denna glädje fanns där, men det måste vara för många herrens år sedan. Nu har denna glädje att arbeta med nyfödda (som måste vara världens mysigaste jobb) blivit till något väldigt skrämmande. Nämligen automatik. Finns ingen omsorg (värken för barnen eller föräldrarna) bara ren och skär automatik som sitter bak i lillhjärnan.  De är som robotar. Detta igen påverkar arbetsmoralen hos dessa människor, och vid varje minsta lilla möjlighet så försöker de undvika sina arbetsuppgifter. Det skall fikas, det skall springas med prover eller papper varje 5 minut, för att inte att prata om pappers arbete. Allt tar hundra år och man tycker att man aldrig ser de på någon sal utan på personal rummet. Den mest använda frasen hos slika människor är "jag ska bara..."

Nej så nu har vi fått nog. För varför ska vi hålla en go min framför slika människor och låtsas att allt är frid och fröjd när värkligheten är annorlunda (iaf för oss). De är där för oss och inte vi för dem, så släck ljuset i taket när vi försöker att natta lilla Minnu och prata inte i flere timmar i 150 decibel när klocka är halv tolv på kvällen!

Go natt.




(hungrig?)


(hallå vem där?)


(håller koll på läget)




(nyvaken)




(haha, man kan gör vad man vill, bara hon får titta på)


(böööö)