Minnu

Måndag 29/10

Vi vaknade tidigt som vanligt, Dani gick på biblioteket och jag gick ner till Minnu. Precis när jag kom, hade de tvättat henne och hon hade öppnat sina ögon. Jag blev helt lyrisk och tänkte att äntligen ska jag få se hennes nötbruna ögon igen. Men icke sa nicke, doktorn tyckte inte om att hon hade vaknat till och blev uppstressad, hon beordrade snabbt att ge henne mer morfin och sömnmedel. Hon somnade igen på bara ett par sekunder. Ack så typiskt. Går fortfarande och grämjer mig över att jag missade att se hennes ögon. Det är trots allt 6 dagar sedan sist gång jag såg dem...

Andra gången vi var ner till henne så var det en man där med en väldig maskin... Det visade sig att han (Ulf) var där för att ta ultraljud på lillans hjärna. (Anledningen var att se om hon hade några blödningar och att hjärnan inte hade svullnat). Vi sa till honom att han gärna fick berätta under undersökningens gång om vad han såg, i 20 minuter stod vi där och väntade på att han skulle säga något. Jag kände hur paniken växte i mig när han bara stod där med sin jätte maskin och mätte och knappade in en mängd olika siffror. När han var färdig vänder ha sig om och säger 5 ord :

- Det här såg bra ut!!!





Jag svimmade nästan av lättnad, en sak mindre att oroa sig över. Det sista hon behöver är ju fler åkommor.

Annars blir hon fortfarande ganska stressad när de håller på att grejar med henne men är stabil för övrigt. Hon reagerar positivt när vi är där och pussar på henne. Hon rör lite på sig och uppfattar när vi pratar och sjunger till henne. (Imse Vimse spindel är en populär låt)...