Minnu

Mmmmmmys.

Vi har varit lite för bortskämda vad det gäller gosingen med Minnu den senaste tiden. Ja, och som ni kanske har märkt så har det dröjt med inlägg från min sida. Nej, biblioteket är inte stängt, det är bara det att nu får vi vara mera aktiva i Minnu's vardagliga göromål att jag inte hinner skriva något. Ni förstår säkert :o)

Men på ett sätt är det ändå absurd hur snabbt det har vänt. Bara för en vecka sedan hade jag inte tid och desto mindre ork att skriva något på grund av Minnu's dåvarande tillstånd som alvarlig sjuk. Nu är läget helt annorlunda. Nu har jag inte tid att "springa" till biblioteket och skriva på grund av Minnu's nuvarande tillstånd. Hon är fortfarande sjuk, men andas helt och hållet själv. Respiratorn är borta! Hon får fortfarande morfin, men i mycket mindre dosering än förut. Det gör att hon är mera vaken också. Vi får mysa pysa mycket mera med henne. Så vi utnyttjar läget på bästa möjliga sätt. Heh. Vi brukar väl sitta några timmar var med henne. Sen skall hon matas och bytas på. Tiden bara rinner iväg som ni förstår. Hennes framgångar har varit enorma, och vi är så stolta över våran lilla tös. Hon har inte gnällt nått, bara kämpad på som ett lejon.

Som sagt, hon är fortfarande sjuk, och jag vet att det kanske är för tidigt att börja tacka de (jag ska inte göra det än) som har varit inblandad i Minnu's fall, men jag är hoppfull och tror att detta bara går åt ett håll, framåt! Men jag måste säga att jag är ruggig imponerad av sjuksköterskorna och undersköterskorna här på BIVA. Den kompetensen och noggrannheten som de har visat vad det gäller Minnu, tror jag inte finns någon annan stans i världen (läkarna är också super duktiga, men vi har haft mest kontakt med sjuksköterskor/undersköterskor och därför har vi varit mera insatta i deras jobb och sett vad de är kapabla till, vilket är över förväntan!). Jag kan säga så här; detta här har varit den mest skrämmande upplevelsen i mitt liv och jag har aldrig varit så här rädd, MEN!... Jag har heller aldrig känt mig lika trygg i personalen och den läkarvården Minnu har fått här. De är helt underbar fantastiska. Tack.

Och apropå gosingen med Minnu. När hon ligger i famnen på en så hinner man fundera på en massa saker. Det som jag bla tänkte på i dag är att alla sjuksköterskor här på BIVA tror jag även har en ingenjörs utbildning. Här finns hundratals sladdar som ligger hit och dit, alla väldiga apparater, tuber, gasflaskor etc. De har full koll på allt. Igen, mycket imponerande!

Sen tänkte jag på förstkommande söndag. Min första farsdag ;o) Löjligt, hehe. Och vet ni vad mer. Jag och Simone får barnbidrag denna månad. Haha. Vad konstigt allt detta är. Underbart konstigt.

Jag måste tyvärr avsluta nu. De skall stänga biblioteket. Men som ni förstår så gör vi inte mycket om dagarna förutom att mysa pysa med Minnu. Det är mycket för oss.

Vi hörs snart.