Inkomster och utgifter
Jag var väldig frustrerad när jag bloggade igår, men det är lov att ha sådana dagar också. Jag och Simone brukar turas om att ha sådana tråkiga dagar. Det passar bara bra, för då finns den andra där för att stötta och muntra upp den andra (tråkmånsen). Ni måste missförstå mig rätt, när jag langade ut mot en barnsköterska. Det finns självklart en hel del duktig och trevlig personal också (som vi träffade idag). Allt samlades väl i mig i går så inlägget blev som det blev. Nu skiter vi det.
Minnu har igen sovit väldig bra, men blev väldig orolig när jag skulle tvätta henne. (det är väl en friskhets täcken att hon har börjat skrikit)Tycker inte om att vara blöt. Särkilt inte när hon precis hade vaknat. Hon fick sin mat, 50 ml (ökade med 5 ml. sedan igår) men kräktes några minuter senare. Det var för det mesta slem. Jätte bra att hon fick upp skiten, men mindre bra var det att hon hade kräkts över hela mig. Fast det gör inget egentligen, så länge hon blir frisk.
Jag och Simone stack senare hem för att käka frukost och fixa oss innan stor besöken idag. Moster och Qurre samt A-K och Fanny skulle komma förbi. Jag skrev igår att det var konstigt att vara hemma igen. Så känns det fortfarande faktiskt. Det är konstigt att kliva in i lägenhet utan barnvagn, utan Minnu (inte det att jag är van med att trilla in en barnvagn varje gång jag kommer hem, men det är just den här mentala inställningen när man har blivit föräldrer). Det känns jätte konstigt och tomt. Så jag och Simone brukar inte stanna så länge här, utan vi gör det nödvändigaste (duschar, byter om och äter) och sen åker vi tillbaks till Minnu. Våra liv är där hon är. Så bör det vara och så skall det vara egentligen också.
Sen är det det här med stirrande grannar. Tycker jag hör dem tänka. -"Men? Var inte hon gravid?".. "Var är bebisen då"? "Undrar vad som har hänt"? "Bla bla bla"... -"Skit på Er allihopa", kommer vi att säga, när vi kommer hem med världens sötaste och underbaraste flicka. Då kommer de att stirra för att de aldrig har sett nått så vackert. Hah :o)
Som sagt var, så kom Moster Sabina och Qurre förbi idag. De hade med sig Minnu's farsdag present till mig. Hehe, sött, och väldigt obegripligt att jag får presenter på farsdan. Men det är bara att vänja sig. Skönt är det iaf.
I dag när vi hade besök, tog vi med oss Minnu till rummet. Det är dejligt att hon börjar bli så pass bra att vi har den möjligheten. Först nu börjar man för första gången känna vad det är att vara förälder. Vi sköter allting. Skit kul är det. Minnu bajsade ner mig och mina skor idag, så nu vet jag att jag inte skall plocka upp henne utan blöja nått mer :o).
Så ligger det till. Morfin och Catapresan får hon fortfarande. PVK har dem pratat om att ta bort efter helgen, så vi får se. Jag och Simone letar efter en tvättmaskin, eftersom det kommer bli en hel del tvätt framöver, har vi erfarit hittills. Och Simone börjar piggna till igen, men är fortfarande trött en del. Hon pumpar jo trots allt varannan timme, även på nätterna (för att lindra mjölkstockningen och för att det kommer mycket mjölk).
Kram
