Minnu

I dag (läs lördag 27/10) flyttade vi till föräldrar våningen. Här finns inga ronder, inga läkare, ingen medicinsk utrustning. Fast vi har varit här i 4 dygn så kommer vi aldrig att vänja oss till sjukhus. Det är så skönt att slippa se/höra alla skrikande nyfödda (det är så svårt när vi inte har vår tjej hos oss), alla läkare, sjuksköterskor etc.

Föräldrar våningen är för föräldrar som inte har boende i Stockholm. Här finns 16 rum (inkl. badrum, TV, byrå, garderob, och skönare sängar). Det finns en kök, stort allrum, med matplats, och flera soffor. Det finns också tvättstuga med torktrumma och torkskåp. Alla hygien produkter är gratis (tvål, toapapper, tvättmedel, rena sängkläder, handdukar etc.). Ända vi måste stå för själv är mat. Så ta med Er matlådor när ni kommer på besök! Vi behöver de, och Ni kan stimulera känslan av att kunna hjälpa till. Här är det fritt fram att ta i mot besök. Ni är välkomna allihopa.

Apropå mat så har vi tillgång till kylskåp och frys. Tror mina föräldrar missuppfattade detta en aning, när de kom med 5 fulla mat kassor. Å herregud, det är så typisk pappa. Jag skrev att de kan köpa med sig 1 mjölk, smör, ost, rökt kalkon och bröd, men nej da. Ja, ja, efter ett bra tag fick vi in grejerna i kylskåpet. (Det är 3 kylskåp på 16 familjer).

Nu är det eftermiddag och vi är nere hos Minnu. Farmor knäpper massa kort, filmar, skapar minnen. Minnu rör på sig så mycket. HON rör på sig. (för andra är detta självklart). Hon rör på händerna, fötterna, sträcker på sig, rör lite på läpparna. Hon är lite mera vaken (är fortfarande sövd, ögonen är stängda, men hon är lite mera närvarande). Hon hör oss och reagerar på våra röster. Inte på det vi säger till henne, men våra tonlägen. Hon blinkar lite (flörtar med oss) Det är så stort. Lycka och glädje är rätta ord. Och precis när farmor och farfar är här också. Detta kommer att göra det lättare för dom att kunna åka hem. Väl vetande att hon börjar piggna till lite. Läkarna har också minskat på syretillförseln. Den är nere i 75 % (den har varit uppe i 100 %. Denna maskinen fungerar på det sättet att det är maskinen som styr allt gällande Minnu´s andning. Om Minnu klarar av att andas 20 % själv då tar maskinen över de resterande 80 %. Om hon inte kan andas själv, då gör maskinen det åt henne. Den är en komplement kan vi gott säga.) Så nu när syretillförseln är nere i 75% så vill det säga att Minnu själv omsätter en del av syre. Great success!

Pulsen har gått ner till 147 (vilket är bra, eftersom hon under hela graviditeten har legat på 147). Blodtrycket har de också fått ner något. Hon har hög feber (39,9) men detta är inte som hos vuxna. Här är det läkarna som reglerar Minnu´s kropps temp vid hjälp av värmemadrass och något som liknar ett solarium, som ger värma från ovan också. Tempen fick de ner bara på en kvart. Infektionen har de fortfarande inte koll på, men hon har fått en bredare antibiotika som de hoppas lokalisera infektionen. Om denna antibiotikan inte hjälper, kommer de att sluta ge mediciner mot infektionen och istället odla fram dessa bakterier. Då kommer de kunna lokalisera infektionen och starta om medicineringen mot mera specifikt område där infektionen finns. Allt klaffade, för första gången.

Senare mot kvällningen sitter vi på en pizzeria och äter. De har skit go pizza! Det är mysigt och framför allt avkopplande. Vi diskuterar inte så mycket kring Minnu´s situation. Utan njuter av att det sakta men säkert börjar gå framåt.

Det blir lite mera fotografering och mys pys med Minnu, innan vi lägger oss. Nöjda, mätta, och stolta över hennes framsteg.