Minnu

Hej, vi befinner oss i Ukraina!...

I alla fall så känns det ungefär så. Att komma från BIVA vid Astrid Lindgren Barn Sjukhus (ALBS) och till Neonatal avdelningen 107A vid Gävle Sjukhus är två helt olika världar. Det känns som att vi är mitt ute på Ukrainas landsbygd, i et litet bortglömd barnsjukhus. Så stora är kontrasterna mellan ALBS och Gävle lasarett. Helt overkligt men sant. Visst, Shirley & Co. har satt en stor standard i vår uppfattning vad det gäller vård, men det närmsta Gävle Sjukhus kommer ALBS är en plakat som hänger utanför ingång till avd. 107A. Det är en plakat med alla karaktärer från Astrid Lindgrens böcker med texten "Astrid Lindgrens Sagovärld". De kanske lever i en sagovärld här i Gävle och drömmer om att en dag vara i närheten av den standarden som finns vid ALBS. Vad vet jag...

Ja, som ni förstår så har vi redan flyttat (därför inga inlägg igår). Vi befinner oss just nu på neonatal avd. i Gävle. Minnu hanterade transporten väldigt bra, så det var inga problem. Värre var det för mig och Simone (som fick mjölkstockning och 39 graders feber, pga. oron tror jag). Inte själva transporten, utan oron från att flyttas från det trygga och säkra (det som vi har vant oss till nu i över 2 veckor), till något som var osäkert och nytt. Både för oss och framför allt Minnu. Nej det kändes inget bra. Det var sorgset och skrämmande. Men samtidig så skulle de på BIVA aldrig skicka iväg oss om Minnu inte var frisk och om de inte var så pass säkra att hon verkligen mådde bra. För det gör hon. Hon är för frisk för intensiven. Men ändå... här finns jo ingen Shirley om ni förstår. Armaturen här tar en tillbaks några år kan man lätt påstå.

Vi har fastnat för en sköterska här också, men i negativ mening. Hon är väldig konstig, oengagerad, osäker i sitt yrke vilket gör att hon verkas less på sitt jobb samt stirrig. Hon blir mera stressad när Minnu börjar skrika än vad jag och Simone blir tillsammans. Och frågar OSS!?#%&¤, varför hon skriker, om hon har gjort så här förut, vad vi skall göra, t ex hur mycket mat hon skall ha etc. Men herregud människa! Det är ditt namn som står på skylten "barnsköterska", du borde veta hur du skall hantera sådana situationer och framförallt att du inte skall visa din oproffetionalism framför oss. Skall jag vara helt ärlig så tror jag inte hon har läst Minnu's journaler engång. Hon toppade det hela vid å sätta grimma på Minnu, men glömde att vrida på syrgasen. Va! Som tur är så är Minnu så pass stark att hon klarade hela natten utan syrgas. Nu håller hon själv saturationen uppe väldigt bra, men fortfarande var detta ouppmärksamt och borde inte ha hänt. Tur i oturen kan vi säga, att Minnu som sagt håller saturationen väldigt bra. Den är inte under 90, då utan hjälp av någon som helst utrustning.

Som sagt Minnu har börjat ge ifrån sig mera ljud, i form av skrikande. (Tror hon också saknar sin Shirley). Hon har varit lite orolig det första dygnet efter flytten. Hon håller på att lära sig nya ljud, nya ansikten och sin nya säng. Det går väl över snart. Skrikande tror vi beror också på abstinens. Eftersom de minskar morfinet med 0,1 ml varje dag så börjar hon känna av abstinensen mer och mer. Väldiga ryckningar och skakningar förekommer då och då, samt att pulsen stiger (var uppe i 208 idag!).

Vi vet inte hur länge vi kommer vara här, men inte alles för länge hoppas vi.

Annars är det "konstigt" att vara hemma igen. I dag när jag skulle lägga varorna i kylskåpet, började jag nästan markera de med vårat rums nummer. (Rum nummer 2 på familjevåningen vid ALBS). Men vi kommer att vänja oss snart igen. Och då kommer det helt säkert komma mycket trevligare inlägg än detta. Då vi hittar på saker med Minnu, bara vi tre. Jag längtar till dess.

(Hej då min Shirley och tack för en fin vård. kommer sakna dig)



(Varför finns inställningen "röda ögon" på digitala kameror.. när den ändå inte fungerar)


(Hej då BIVA)


(Tryggt & skönt hos mamma)