Minnu

Först och främst vill vi tacka för alla Era kommentarer och lyckor önskningar. Det är kul läsning, samtidig som det är skönt att se/veta att det finns så mycket kärlek kring lilla Minnu. Det är mammas och pappas lilla prinssessa, men våran allas lilla paradis.

I dag har det varit lugnt på sal 3. Lugnt vad det gäller Minnu. Värre är det med hennes rumskompis Jaroslav från Ryssland. Vi hoppas att det skall gå bra med dem alla tre. Vi önskar Jaroslav och hans lilla familj lycka till.

Det har som nämnt varit lugnt vad det gäller Minnu. Hon njuter av tillvaron utan tuber och massa sladdar kring sin lilla kropp. Mamma Simone har försökt amma lite, men det har varit lite ointressant för Minnu. Klandrar henne inte faktiskt. Hon har jo fått maten serverad i över två veckor, t.o.m. när hon sov. Helt plötsligt måste hon "jobba" lite för att få mat!? "phuh, glöm det" kan jag tänka mig att hon tänker. Just nu finns det så mycket att titta på. Hehe, det kommer nog i gång snart det med skall vi se. Hoppas bara Simone har tålamod. Medicinerna håller på att gå ur Minnu's kropp, så det händer att hon kallsvettas lite. Abstinens kallas det.

Annars har vi med hjälp av Eva (kuratorn) fyllt i massa tråkiga försäkringspapper och faktisk pratat lite om hemresa! Det går så pass bra med Minnu tycker de, att bara inom helgen kan det bli så att de flyttar oss från BIVA (intensiven). Nu vet vi inte exakt vart de kommer flytta oss, om det blir till barnkirurgi avdelningen Q63 eller om de flyttar oss till Gävle sjukhus och neonatal avd. där. Jag tror att jag hörde att Malin, ansvarige AT läkaren, sa att de uppe i Gävle hade personalbrist. Därför är chansen stor att de flyttar oss till Q63 här i några dagar. De ligger i samma byggnad som BIVA, bara 2 trappor upp.

Lite konstigt är det ändå att vi skall flytta snart. Hem till Gävle alltså. Både jag och Simone tänkte samma sak; Är vi förberedd på detta!? Det är detta som har varit våran vardag som nyblivna föräldrar. Men det är nu det gäller. Det är nu vi skall byta blöjor mitt på natten, leka, trösta, glädjas, utforska, torka all möjlig gegga, vara trötta och helt enkelt bara var. Det är nu det börjar. Det verkliga föräldrar livet. 2-3 veckor efter schemat, men kom ihåg vad de brukar säga; den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Jag är övertygat att med varandras hjälp, kärlek och styrka, kommer vi klara av detta väldigt bra älskling!

Det blir jo lite sorgset att lämna all den underbara personalen (Shirley) vi har mött på här, men förhoppningsvis kommer vi försöka hålla kontakten med vissa. De är säkert också intresserade att veta hur det går för Minnu och för oss etc. Vänta bara tills lilla pruttungen har blivit lite större så skall ni se att vi kommer på besök.